TIDSRUMMET
I TIDSRUMMET utforskar vi hur biodrivmedel och de visioner som omgärdar dem samspelar med tid och rum. Följ biodrivmedlens resa genom politik, praktiker och platser—från historien in i framtiden. Här undersöks hur tid används för att forma omställningen och hur vissa tidsramar kan både styra och begränsa utvecklingen. Temporala ramar kan skapa visioner om förändring men också låsa oss i föreställningar om stabilitet och kontroll. Miljötillståndens evighet kolliderar med klimatkrisens brådska. Skogen skyndas att leverera bränsle, medan framtida generationer får bära konsekvenserna. Tid blir både en resurs och ett maktmedel—ett verktyg för att påverka omställningens tempo och riktning.
Forskning inom tidsstudier visar att tid inte bara är linjär eller cyklisk—den är en central del av omställningens dynamik. Klimatåtgärder kräver både snabba ingripanden och långsiktiga förändringar, från akut utsläppsminskning till ekosystemens gradvisa återhämtning. Men vad händer när de verktyg vi använder för att föreställa framtiden—som miljötillstånd och scenarier—låser oss i ett tänkande där nuet förlängs in i evigheten? Tidsforskare varnar för att universella, linjära tidsramar tenderar att marginalisera relationella perspektiv och bortse från osäkerheter. Istället för att främja flexibilitet och anpassningsförmåga skapar dessa en illusion av stabilitet, vilket begränsar vår förståelse av förändring.
Tidsrum (timespace) är ett tvärvetenskapligt begrepp som utmanar den konventionella uppdelningen mellan tid och rum och betonar deras sammanflätning i sociala, politiska och miljömässiga processer. Det har använts inom geografi, sociologi, miljöstudier och filosofi för att analysera hur tid och rum samverkar i skapandet av styrningsstrukturer och materiella förutsättningar.
Ett centralt perspektiv är time work, hur tid aktivt formas och används för att styra omställningar. Tid kan göras brådskande eller utdragen, stabiliserande eller omvälvande, beroende på hur den mobiliseras i policy och praktik. Deadline-tänkande dominerar ofta debatten: när ska vi nå fossilfrihet, när ska klimatomställningen accelera, skyndar biodrivmedel på utvecklingen eller saktar de ner den? Men vad händer om vi skiftar fokus från tid som en bakgrundsfaktor till tid som en aktiv del av styrningen?
Genom att ifrågasätta eviga tidsramar och istället utforska omställningstid öppnar vi upp för nya sätt att förstå tidens roll i klimatarbetet. Omställningstid erkänner både brådskan och de långsamma processerna i en rättvis klimatomställning.
ENGLISH
TIMESPACE
In TIMESPACE, we explore how biofuels—and the visions surrounding them—interact with time and space. Follow the journey of biofuels through politics, practices, and places, from history into the future. Here, we examine how time is used to shape the fuel transition, both as a means of constructing visions of change and as a constraint that reinforces stability and control. Temporal frameworks can enable transformation but also lock us into imaginaries that sustain the status quo. The perpetual nature of environmental permits collides with the urgency of the climate crisis. The forest is pressured to deliver fuel, while future generations bear the consequences. Time becomes both a resource and a tool of power—a means of influencing the pace and direction of the transition.
Research in time studies shows that time is not merely linear or cyclical—it is a fundamental aspect of transition dynamics. Climate action requires both immediate interventions and long-term transformations, from urgent emission reductions to the slow recovery of ecosystems. But what happens when the tools we use to envision the future—such as environmental permits and scenarios—lock us into a mindset where the present is indefinitely extended? Scholars in time studies warn that universal, linear timeframes tend to marginalise relational perspectives and disregard uncertainties. Rather than fostering flexibility and adaptability, they create an illusion of stability, limiting our understanding of change.
Timespace is an interdisciplinary concept that challenges the conventional separation of time and space, highlighting their entanglement in social, political, and environmental processes. It has been used in geography, sociology, environmental studies, and philosophy to analyse how time and space co-produce governance structures and material conditions.
Another key perspective is time work, which explores how time is actively shaped and used to steer transitions. Time can be made urgent or prolonged, stabilising or disruptive, depending on how it is mobilised in policy and practice. Deadline thinking often dominates the debate: when will we reach fossil freedom, when should the transition accelerate, do biofuels speed up the process or slow it down? But what happens if we shift the focus from time as a background factor to time as an active element in governance?
By calling for more attention to transition time, we can open up new ways of understanding the role of time in climate governance. Transition time acknowledges both urgency and slow processes in a just transition.