Text: Marie Widengård
Illustration: Victoria Skoglund
Det fossilfria folkhemmet tar form
Folkhemmet, eller "folkets hem," har länge varit en viktig del av Sveriges självbild. Per Albin Hansson introducerade idén 1928 som en vision om ett samhälle där alla behandlas lika och hjälps åt: "Det goda hemmet känner inga privilegierade eller missgynnade, inga favoriter eller oönskade. Där ser ingen ner på någon annan, ingen försöker få fördelar på någon annans bekostnad, de starka förtrycker inte de svaga." Under Socialdemokraternas långa maktperiod från 1932 till 1976 blev folkhemmet symbolen för social sammanhållning och trygghet – ibland beskrivet som det röda folkhemmet.
Med tiden har folkhemmet förändrats. På 1990-talet blev det föremål för debatt, där en del såg det som en symbol för rättvisa och lika rättigheter, medan andra pekade på dess mörka sidor, som tvångssteriliseringar och exkluderande invandringspolitik. Det grå folkhemmet är en bild som lyfter fram både de positiva och problematiska sidorna av folkhemmet – ett hem som gav trygghet för många, men samtidigt bidrog till kontroll och utestängning av andra (Andersson 2009).
På 1990-talet introducerade statsminister Göran Persson idén om det gröna folkhemmet. Han ville koppla folkhemmets ideal om rättvisa och gemenskap till hållbarhet och miljöansvar. Målet var att göra Sverige till en global ledare för miljöarbete, men samtidigt balansera ekonomiska intressen.
Nu växer idén om det fossilfria folkhemmet fram. Sverige vill bli världens första välfärdsnation utan fossila bränslen. Visionen handlar om att ställa om energi, transporter och industrier för att minska klimatpåverkan – samtidigt som alla ska känna sig inkluderade. Men det är inte en lätt väg. Den svenska modellen utmanas. Sveriges prioritering av inhemska industrier som intensivt skogsbruk, bioenergi och biodrivmedel står ofta i konflikt med strängare EU-kriterier eller miljöaktivisters synpunkter (Magnusdottir & Widengård, 2024).
Dessa spänningar illustrerar de varierande "gröna nyanserna" inom folkhemmet, som speglar både ekomoderna och radikala ambitioner. Stigande bränsle- och elpriser har också skapat frustration, särskilt på landsbygden, där klimatåtgärder ibland ses som orättvisa. Den styrande högeralliansen har positionerat sig som försvarare av folkets intressen och lovat kraftiga sänkningar av bränslepriserna samt motsatt sig inblandningskrav för biodrivmedel, som de menar oproportionerligt belastar vanliga människor. Den skiftande politiska röda linjen – där etablerade partier anpassar sig till högerpopulistiska narrativ – belyser det fossilfria folkhemmets skörhet. Det fossilfria folkhemmet positionerar Sverige som en pionjär inom klimatarbetet, men står inför utmaningar från en nationalistisk omtolkning av folkhemmet, som lutar mot klimatförnekelse (Volwes et al., 2024). Detta har lett till försvagning eller fördröjning av Sveriges klimatåtgärder. Kritiker varnar för att dessa beslut riskerar att underminera Sveriges omställning till en fossilfri välfärdsnation, då kortsiktiga politiska vinster prioriteras framför systemförändring.
Folkhemmets utveckling – från rött till grått, grönt, blått och brunt – återspeglar fragmenteringen i Sveriges politiska och kulturella landskap. Det gröna folkhemmet strävar efter att integrera hållbarhet i välfärdsvisionen, medan det grå folkhemmet belyser kompromisserna och exkluderingarna i Sveriges välfärdshistoria. Tillsammans visar dessa olika versioner av folkhemmet på de motstridiga krafter som formar det fossilfria Sverige. De ambitioner om klimat, hållbarhet och rättvisa som ligger i idéer som det gröna och fossilfria folkhemmet är sammanflätade med komplexa frågor om inkludering, rättvisa och nationell identitet. Vad det fossilfria folkhemmet egentligen innebär är dock oklart. Är det en vision om verklig förändring, där klimatansvar leder till en mer rättvis och hållbar värld? Eller riskerar det att bli ett politiskt slagord som bevarar gamla strukturer och intressen snarare än att utmana dem? Vid denna korsväg står folkhemmet som en symbol för Sveriges möjligheter att leda vägen mot en hållbar framtid – men också för de osäkerheter och sårbarheter som hotar att underminera detta mål.
ENGLISH
The Fossil-Free People’s Home Takes Shape
The folkhem, or "people’s home," has long been central to Sweden’s national identity. Introduced by Per Albin Hansson in 1928, the concept envisioned a society where everyone was treated equally and supported one another: “The good home knows no privileged or disadvantaged, no favourites or unwanted. No one looks down on anyone else, no one tries to gain advantages at someone else’s expense, the strong do not oppress the weak.” During the Social Democrats’ long rule from 1932 to 1976, the folkhem became a symbol of social cohesion and security—sometimes referred to as the red folkhem.
Over time, the folkhem evolved. By the 1990s, it became a topic of debate, with some viewing it as a symbol of justice and equal rights, while others pointed to its darker aspects, such as forced sterilisation policies and exclusionary immigration policies. The grey folkhem emerged as a concept that acknowledged both the strengths and shortcomings of the folkhem—a home that provided security for many but also contributed to control and exclusion (Andersson 2009).
In the 1990s, Prime Minister Göran Persson introduced the idea of the green folkhem, linking the folkhem’s ideals of justice and solidarity to sustainability and environmental responsibility. The goal was to position Sweden as a global leader in environmental policy while balancing economic interests.
Now, the vision of a fossil-free folkhem is taking shape. Sweden aspires to become the world’s first welfare state free from fossil fuels, aiming to transform its energy, transport, and industrial sectors to reduce climate impact—while ensuring that everyone feels included in the transition. But this is no straightforward path. The Swedish model faces mounting challenges. Sweden’s prioritisation of domestic industries such as intensive forestry, bioenergy, and biofuels often conflicts with stricter EU environmental criteria or opposition from environmental activists (Magnusdottir & Widengård 2024).
These tensions illustrate the different "green shades" of the folkhem, which reflect both eco-modernist and more radical sustainability ambitions. Rising fuel and electricity prices have also sparked frustration, particularly in rural areas where climate policies are sometimes perceived as unfair. The right-wing ruling coalition has positioned itself as the defender of ordinary people’s interests, promising sharp fuel price reductions and opposing biofuel blending mandates, which they argue disproportionately burden "ordinary people." The shifting political red line—where established parties adjust their positions to align with right-wing populist narratives—highlights the fragility of the fossil-free folkhem. While this vision positions Sweden as a climate pioneer, it also faces challenges from a nationalist reinterpretation of the folkhem that leans towards climate scepticism (Volwes et al. 2024). This has resulted in weakened or delayed climate policies. Critics warn that these political choices risk undermining Sweden’s transition to a fossil-free welfare state, as short-term political gains take precedence over systemic change.
The evolution of the folkhem—from red to grey, green, blue, and brown—reflects the fragmentation of Sweden’s political and cultural landscape. The green folkhem seeks to integrate sustainability into the welfare state’s core vision, while the grey folkhem highlights the compromises and exclusions in Sweden’s welfare history. Together, these versions of the folkhem reveal the competing forces shaping fossil-free Sweden. The climate, sustainability, and justice ambitions embedded in concepts such as the green and fossil-free folkhem are deeply intertwined with complex questions of inclusion, fairness, and national identity. However, what the fossil-free folkhem truly means remains ambiguous.
Is it a vision of real transformation, where climate responsibility leads to a more just and sustainable world? Or does it risk becoming a political slogan, preserving existing structures and vested interests rather than challenging them? At this crossroads, the folkhem stands as a symbol of Sweden’s potential to lead the way towards a sustainable future—but also of the uncertainties and vulnerabilities that threaten to undermine this goal.
References
Andersson, Jenny. 2009. "Nordic Nostalgia and Nordic Light: the Swedish model as Utopia 1930–2007." Scandinavian Journal of History 34 (3): 229-245. https://doi.org/10.1080/03468750903134699.
Magnusdottir, Gunnhildur Lily, and Marie Widengård. 2024. "Sweden’s conflicting green leadership in the European Union." European politics and society: 1-18. https://doi.org/10.1080/23745118.2024.2345689.
Vowles, Kjell, Kristoffer Ekberg, and Martin Hultman. 2024. Climate Obstruction in Sweden: The Green Welfare State— Both Progressive and Obstructionist. In: Climate Obstruction across Europe. Edited by: Robert J. Brulle, J. Timmons Roberts and Miranda C. Spencer, Oxford University Press. http://dx.doi.org/10.1093/oso/9780197762042.003.0005.