Text: Marie Widengård
Installation: Skogen design studio
Podcasts: (1) Perpetual Time, (2) Perpetual Forestry
Är drömmen om en evighetsmaskin en del av omställningen?
Föreställ dig en maskin som aldrig slutar fungera – en evighetsmaskin som genererar energi utan att behöva någon extern källa. Idén har länge fascinerat människor, men fysikens lagar gör den omöjlig. Ändå lever tanken kvar, inte bara i tekniska drömmar utan också i hur vi föreställer oss framtiden. Inom klimatstyrning och skogspolitik syns detta i föreställningar om att vissa system kan fungera i eviga cykler av produktivitet och hållbarhet. Precis som med evighetsmaskinen bygger dessa tankemodeller på antaganden om att resurser är oändliga och att framtiden kan förutsägas och kontrolleras.
I vår forskning har vi undersökt hur sådana "perpetuella" tidsramar påverkar två centrala områden av omställningsstyrning: miljötillstånd för drivmedel och klimatskogsscenarier. I båda fallen visar vi hur föreställningar om det eviga riskerar att hämma den omedelbara förändring som krävs för klimatomställningen. När tillstånd och scenarier konstrueras för att vara giltiga i all framtid, fryser de nuet och prioriterar industriell kontinuitet framför teknologisk utveckling och ekologisk brådska.
Preem: Från eviga tillstånd till tidsbegränsade beslut
Det första fallet handlar om Preem och deras miljötillstånd. I artikeln Foreclosing infrastructure: on permit time and the permission to transit from fossil to renewable fuels undersöker jag hur Preems tillståndsprocesser gradvis gått från att innebära perpetuella tillstånd till att bli tidsbegränsade. Domstolar har i allt högre grad börjat ifrågasätta eviga tillstånd och istället begränsa dem i tid, delvis på grund av osäkerheter kring framtida klimatpolitik och de långsiktiga utsläppseffekterna av infrastrukturprojekt. Dessa förändringar speglar en skärpt förståelse för det jag kallar tidsbundet klimatavtryck – de utsläpp som ackumuleras under ett tillstånds löptid. Djupdyk i vår podcast Permit Timeprint.
Men vad innebär det egentligen att klimatomställningen fortfarande genomsyras av föreställningar om perpetuella tidsramar? För även om Preems tillstånd blivit tidsbegränsade, lever föreställningen om en gradvis, nästan friktionsfri övergång från fossilt till förnybart vidare. Preem kan fortsätta sin verksamhet genom att omdefiniera sina bränslen snarare än att ompröva infrastrukturen i grunden. Detta väcker frågan: När domstolar och lagstiftare börjar justera tillståndens tidshorisont, förändras då själva systemet – eller skapas bara nya sätt att upprätthålla kontinuitet?
Klimatskogsscenarier: Evigt skogsbruk som klimatlösning?
Det andra fallet handlar om scenariostudier och hur de formar förståelsen av framtida skogsförvaltning. Tillsammans med Sara Holmgren har jag analyserat scenariostudien On the role of forests and the forest sector for climate change mitigation in Sweden, där vi undersöker hur tidsbegrepp mobiliseras för att argumentera för att maximal avverkning är den bästa strategin för klimatet, både på kort och lång sikt.
I svensk skogsförvaltning används scenarier för att positionera det intensiva skogsbruket som en långsiktig klimatlösning, där träprodukter ersätter fossila material och energi. Dessa scenarier bygger ofta på föreställningen att skogsbruk kan fungera i eviga cykler av avverkning, återväxt och kolinlagring – en skogspolitik där varje hektar har en given funktion och där framtida generationer förväntas fortsätta samma förvaltning utan större förändringar.
Problemet är att denna tidsram förutsätter stabila och förutsägbara ekosystem, vilket bortser från osäkerheter som klimatförändringar, biodiversitetsförlust och förändrade marknadsförhållanden. Genom att rama in skogsbruket i en evig framtid skapas en berättelse där skogen framstår som en förutsägbar och outtömlig resurs. Scenarierna framstår som tekniskt neutrala men fungerar som styrverktyg som cementerar en viss framtidsbild och utesluter alternativ—som att låta mer skog stå kvar för att stärka ekosystemtjänster eller prioritera adaptiv förvaltning. Djupdyk i vår podcast Perpetual Forestry.
Klimatomställning i perpetuell tid
I vår podcast Perpetual Time diskuteras dessa två fall tillsammans. Eviga tillstånd och perpetuella scenarier är mer än tekniska problem; de speglar djupt rotade föreställningar om tid, makt och framsteg. Vem gynnas av en framtid som ser ut precis som nuet, utdragen i det oändliga? Ofta är det industrier och institutioner som redan är djupt rotade i status quo. Samtidigt marginaliseras de aktörer som drabbas hårdast av klimatförändringar—marginaliserade samhällen, mer-än-mänskliga arter och framtida generationer.
Om perpetuella tidsramar är problemet, vad är alternativet? Kanske ligger svaret i att omfamna omställningstid—ett dynamiskt sätt att förstå och hantera samspelet mellan snabba och långsamma förändringar i klimatåtgärder. Omställningstid erkänner att vissa processer, som att fasa ut fossila bränslen, kräver omedelbara åtgärder, medan andra, som ekosystems återhämtning, sträcker sig över decennier eller århundraden.
Genom att kritiskt granska hur vi tänker på tid inom klimatstyrning kan vi börja föreställa oss framtider som inte bara är hållbara, utan också rättvisa och inkluderande. Omställningstid utmanar oss att balansera nuets brådska med framtidens osäkerheter och att erkänna gränserna för perpetuellt tänkande i en värld som är allt annat än statisk.
ENGLISH
Is the Dream of a Perpetual Motion Machine Shaping the Transition?
Imagine a machine that never stops running—a perpetual motion machine that generates energy without any external input. The idea has fascinated people for centuries, but physics tells us it is impossible. Yet, the notion persists, not only in technological dreams but also in how we envision the future. In climate governance and forest policy, this manifests in perpetual timeframes, where forests and technologies are assumed to function in endless cycles of productivity and sustainability. Just like the physics of perpetual motion, these frameworks rest on unrealistic assumptions—that resources are infinite and that the future can be predicted and controlled.
In our research, we have explored how such perpetual timeframes shape two key areas of transition governance: environmental permits for fuel infrastructure and climate forest scenarios. In both cases, we show how assumptions of perpetuity risk obstructing the immediate changes required for the climate transition. When permits and scenarios are constructed to be valid indefinitely, they freeze the present and prioritize industrial continuity over technological innovation and ecological urgency.
Preem: From Eternal Permits to Time-Limited Decisions
The first case concerns the fuel company Preem and its environmental permits. In the article Foreclosing infrastructure: on permit time and the permission to transit from fossil to renewable fuels, I examine how Preem’s permit processes have gradually shifted from perpetual permits to time-limited ones. Courts have increasingly begun to question indefinite permits and instead impose temporal restrictions, partly due to uncertainties surrounding future climate policies and the long-term emission effects of infrastructure projects. These shifts reflect a growing awareness of what I call carbon timeprint—the emissions accumulated over a permit’s duration. Deep dive in the podcast Permit Timeprint.
But what does it mean that the climate transition is still shaped by perpetual temporal framings? Even as Preem’s permits become time-bound, the assumption of a smooth, nearly frictionless transition from fossil to renewable fuels persists. Preem can continue operations by redefining its fuels rather than fundamentally reconsidering its infrastructure. This raises a key question: When courts and legislators begin adjusting the temporal scope of permits, does it lead to systemic change, or does it merely create new ways to sustain continuity?
Climate Forest Scenarios: Infinite Forestry as a Climate Solution?
The second case concerns scenario studies and their role in shaping future forest governance. Together with Sara Holmgren, I have analysed the scenario study On the role of forests and the forest sector for climate change mitigation in Sweden, examining how temporal concepts are mobilized to argue that maximizing logging is the best strategy for the climate, both in the short and long term.
In Swedish forest governance, scenarios are used to position intensive forestry as a long-term climate solution, where wood-based products replace fossil-based materials and energy. These scenarios often assume that forestry can function in endless cycles of harvesting, regrowth, and carbon sequestration—a policy approach where every hectare is assigned a specific function and where future generations are expected to continue the same management practices without major changes.
The problem is that this temporal framing assumes stable and predictable ecosystems, disregarding uncertainties such as climate impacts, biodiversity loss, and shifting market conditions. By projecting forestry into an eternal future, these scenarios create a narrative in which forests are imagined as predictable and inexhaustible resources. While these scenarios appear to be technically neutral, they function as steering tools that cement a particular vision of the future while excluding alternatives—such as allowing more forests to remain standing to enhance ecosystem services or prioritising adaptive management strategies. Deep dive in the podcast Perpetual Forestry.
Climate Transition in Perpetual Time
In our podcast Perpetual time, these two cases are discussed together. Eternal permits and perpetual scenarios are more than just technical problems; they reflect deeply rooted assumptions about time, power, and progress. Who benefits from a future that looks exactly like the present, stretched out indefinitely? Often, it is industries and institutions that are already deeply embedded in the status quo. Meanwhile, those most affected by climate change—marginalised communities, more-than-human species, and future generations—are sidelined.
If perpetual timeframes are the problem, what is the alternative? Perhaps the answer lies in embracing transition time—a dynamic way of understanding and managing the interplay between fast and slow changes in climate action. Transition time acknowledges that some processes, such as phasing out fossil fuels, require immediate action, while others, such as ecosystem recovery, unfold over decades or centuries.
By critically examining how we think about time in climate governance, we can begin to envision futures that are not only sustainable but also just and inclusive. Transition time challenges us to balance the urgency of the present with the uncertainties of the future and to recognise the limits of perpetual thinking in a world that is anything but static.
PODCASTS
Our podcasts have been generated using NotebookLM, drawing on key texts from our research to explore central themes and questions.