Välkommen till Paradiset och den Omställda Världsutställningen 2045
Paradiset är ett nav i utställningen – en plats där besökare kan vila, reflektera och betrakta omställningen till 2045 genom en arkitektonisk gestaltning som både hyllar och utmanar idéerna om framsteg. Här representeras både biodrivmedlens resurser och källan till liv för alla.
Paradiset och den Omställda Världsutställningen 2045
Vår utställning är inspirerad av en lång tradition av svenska världsutställningar, där visioner om framtidens samhälle har presenterats genom arkitektur, design och teknik.
Stockholmsutställningen 1930, en av de mest banbrytande utställningarna i svensk historia, fungerade som en katalysator för funktionalismens genombrott och en ny syn på modernitet. I dag, nästan ett sekel senare, har idéerna från 1930-talet gett upphov till Fossilfritt Sveriges vision om en permanent världsutställning 2030, där Sverige ska visa upp sig som världens första fossilfria välfärdsstat.
Med detta som utgångspunkt har vi omformat idéerna från 1930 och 2030 till en omställd utställning med slutpunkt 2045, året då Sverige ska vara klimatneutralt. I hjärtat av denna utställning finner du Paradiset – en plats som knyter an till historien samtidigt som den gestaltar framtidens utmaningar och möjligheter.
Paradiset – En Tolkning av Framtidens Arkitektur och Visioner
Restaurang Paradiset var en av de mest spektakulära byggnaderna på Stockholmsutställningen 1930, ritad av Gunnar Asplund. Den innovativa glasarkitekturen bröt med dåtidens tunga byggnadsideal och skapade en känsla av öppenhet, ljus och rörelse. Byggnaden bestod av fyra våningar där gränserna mellan ute och inne nästan suddades ut, och dess transparens symboliserade en ny era av funktionalism, modernitet och social förändring.
Vår tolkning av Paradiset är ett centralt nav i utställningen – en plats där besökare kan vila, reflektera och betrakta omställningen till 2045 genom en arkitektonisk gestaltning som både hyllar och utmanar idéerna om framsteg. Designers Victoria Skoglund och Ola Lindgren från Skogen designstudio, tillsammans med arkitekt Max Lindgren, har inspirerats av 1930 års utställning och den modulära uppbyggnad som genomsyrade denna tid. I vår version av Paradiset möter du speglingar av funktionalismens ljusa, optimistiska framtidstro – men också skuggorna av dagens och framtidens utmaningar.
Paradiset är placerat i centrum av utställningen, en symbolisk gest där det levande—naturen, växterna, träden, odlingarna och luften—står i mitten. Här representeras både biodrivmedlens resurser och källan till liv för alla existenser. Men detta centrum är inte okomplicerat. Det är inpressat, tätt och brottas om utrymmet. Vad betyder det att naturen, såväl som idén om hållbarhet, befinner sig i mitten av debatten men samtidigt är föremål för konkurrens och exploatering? Vems perspektiv definierar vad som ska prioriteras—är det livsuppehållande ekosystem, energibehov, eller ekonomiska intressen?
Glasets transparens i Paradiset står för visioner om hållbarhet och insyn i klimatpolitiken, men det kan också spegla motsägelsefulla ambitioner och de maktstrukturer som formar Sveriges väg mot fossilfrihet. Paradiset är en plats för paus och eftertanke, men också en påminnelse om hur framtidsvisioner alltid bär spår av sin samtid. Vad innebär en fossilfri framtid, och vem får plats i den? Här möts dåtidens drömmar och morgondagens realiteter – i ett rum där du själv kan ta plats och reflektera över vilken framtid du vill se.
ENGLISH
Paradise and the Transformed World Exhibition 2045
Our exhibition is inspired by a long tradition of Swedish world exhibitions, where visions of the future have been presented through architecture, design, and technology. The 1930 Stockholm Exhibition, one of the most groundbreaking exhibitions in Swedish history, served as a catalyst for the breakthrough of functionalism and a new perspective on modernity. Today, nearly a century later, the ideas of the 1930s have given rise to Fossil-Free Sweden’s vision of a permanent world exhibition in 2030, where Sweden aims to showcase itself as the world’s first fossil-free welfare state.
Building on this history, we have reinterpreted the ideas of 1930 and 2030 into a transformed exhibition with a final destination in 2045, the year Sweden has pledged to become climate neutral. At the heart of this exhibition, you will find Paradise—a place that connects to history while simultaneously reflecting the challenges and possibilities of the future.
Paradise – A Contemporary Interpretation of Future Architecture and Vision
Restaurant Paradiset (Paradise) was one of the most spectacular buildings at the 1930 Stockholm Exhibition, designed by Gunnar Asplund. The innovative glass architecture broke with the heavy construction ideals of the time, creating a sense of openness, light, and movement. The building consisted of four floors, where the boundaries between indoors and outdoors were almost dissolved, and its transparency symbolized a new era of functionalism, modernity, and social change.
Our interpretation of Paradise serves as a central hub in the exhibition—a place where visitors can pause, reflect, and observe the transition toward 2045 through an architectural design that both celebrates and challenges ideas of progress. Designers Victoria Skoglund and Ola Lindgren from Skogen design studio, along with architect Max Lindgren, have drawn inspiration from the 1930 Stockholm Exhibition and its modular structures, which characterised the era’s vision of the future.
In our version of Paradise, you will encounter echoes of functionalism’s bright, optimistic future vision, but also the shadows of today’s and tomorrow’s challenges. The Paradise is placed at the centre of the exhibition—a symbolic gesture where the living—nature, plants, trees, cultivation, and air—occupy the middle ground. Here, both the resources for biofuels and the source of life for all beings are represented. But this centre is not uncomplicated. It is compressed, constrained, and struggling for space. What does it mean that nature, along with the very idea of sustainability, is positioned at the heart of the debate while simultaneously being subject to competition and exploitation? Whose perspective determines what should be prioritised—is it life-sustaining ecosystems, energy demands, or economic interests?
The transparency of glass symbolises visions of sustainability and political openness, yet at the same time, it can reflect contradictory ambitions and the power structures shaping Sweden’s path to fossil freedom.
Paradise is a space for pause and contemplation, but also a reminder that future visions always carry traces of their time. What does a fossil-free future mean, and who gets to be part of it? Here, past dreams and tomorrow’s realities intersect—in a space where you, too, can step in and reflect on the future you want to see.